Vad ska hunden heta?

 

Barndomens drömhund var en cocker spaniel. Vuxen nog att köpa en egen hund föll valet på engelsk springer spaniel. Nästan som en cocker, men större och med mindre päls.

Sambon var övertalad. En lämplig uppfödare hade hittats och datum för hämtning av den lille valpen var bestämd. Men så var det då namnet.

Alla valpköpare står inför samma problem. Hundens officiella namn i stamtavlan är oftast till ingen hjälp. Långa fantasifulla namn, gärna på engelska.

Barndomens hund, som hade gått till de sälla jaktmarkerna, hade fått alla de gamla favoritnamnen. Kanske borde det vara något på B eftersom det här skulle bli den andra hunden i mitt liv?

Då både matte och husse arbetade med bokstäver, som journalist och grafiker, kanske valpen kunde döpas efter något bokstavstypsnitt?

 

Ju mer vi tänkte på saken, desto bättre tyckte vi att det var. Typsnittsböckerna togs fram. Baskerville, Bodoni, Bembo.

Bembo! Bembo var perfekt! Bembo

Inte bara för att det var ett kort och lättropat namn utan också för historien bakom typsnittet. Bembo var nämligen ett typsnitt döpt efter kardinal Bembo.
En kardinal var ju en präst och präster var ju svart/vita, precis som vår
springer spaniel-valp. Och i uppslagsboken stod det att kardinal Bembo var en humoristisk humanist. Vad passade inte bättre på en spaniel?

Fördelen med att döpa sin hund efter ett typsnitt var också att namnet kunde ändras efter ålder och utseende på hunden. Bembo mager under tonårens gänglighet, Bembo halvfet lite senare och Bembo kursiv under ålderns höst.

Så kom då Bembo in i mitt liv. Bembo som de flesta historierna handlar om. 

 

Carmina

Sju år senare var det dags igen för att hitta på ett nytt namn.
Denna gång var det en tik och att hitta ett lämpligt feminint
typsnitt på C var inte lätt.

Datorns typsnitt gav ingen vägledning utan Bengt, en före detta kollega som var lite av en typsnittsfanatiker, fick i uppdrag att granska sina tjocka typsnittsböcker.

Så småningom kom ett mail med en massa förslag. En del var ganska bra, men det var inget som direkt fastnade. Någon dag
senare ringde Ywonne, en annan kollega på samma tidning som
typsnittsfanatikern, och hon sade: Carmina är väl perfekt!

Vadå Carmina, undrade jag.

Carmina hade inte stått med på listan.

Va, utbrast kollegan. Jag stod ju och tittade över axeln på Bengt när han satt och bläddrade i böckerna och jag sade redan då att Carmina var bra eftersom du älskar Carmina Burana!

Ja, Carl Orffs körverk Carmina Burana var onekligen ett av mina favoriter och fanns det ett typsnitt som hette Carmina så var det ju perfekt.

Men varför hade Bengt inte lämnat detta namn till mig?

Jo, Bengt erkände när jag konfronterade honom att det fanns ett typsnitt som hette Carmina, men att han hade utelämnat det i sitt mail för det var så fult … Så talar en äkta typsnittsfanatiker.Fult typsnitt eller ej, Carmina blev det. 

 

DecoNästa hund var enklare. Bra manliga typsnitt på D fanns det gott om. Åtminstone tre var väldigt bra. Jag velade länge. Till slut satte de manliga, fotbollsälskande kollegorna foten i golvet. Hur kunde jag ens överväga något annat namn än Deco?

Och för er som liksom jag är helt ovetande i dessa ting, kan jag berätta att Deco är en brasiliansk fotbollsspelare som vid denna tid spelade i Barcelona. Han utsågs till Europas mest värdefulla spelare säsongen 2003/2004.

 

(Texten är hämtad ur boken Historier om en hund - och några andra utgiven
av Jägareförbundets förlag 2009)

 

Fotnot: Efter att denna text skrevs har Edwardian Script (Eddy) flyttat in. Han är en petit basset griffon och är nu snart tre år gammal.

 

Eddy