Kommer att tänka på visan med Olle Adolphsson.
http://www.youtube.com/watch?v=tKHB7sS1b_4
"Många syns inte, men finns där ändå…"
Så sant, så sant.
Det har varit ganska mycket av de där ”osynliga” den senaste veckan. I Svenska Dagbladet hade man först en stor artikel med rubriken ”Muterande svartrost hotar veteskördar” (4/4). Dagen efter hade man två artiklar: ”Gonorré står snart utan bot” och ”Stockholm skriver ut mest”. Den senare handlade om antibiotika och kampen mot resistenta bakterier. Idag har jag lyssnat på radion om det nya Schmallenbergviruset.
Svampar, bakterier och virus. Den lilla världen är ganska fascinerande.
Av en händelse har jag också fått tillbaka ett antal böcker som varit på vift, bland annat den amerikanske journalisten Richard Prestons bok ”Het zon”. Kan inte låta bli att läsa om den.
Det här handlar om skräck – på riktigt. Men det här handlar också om liv – livet på vårt mångfacetterade jordklot.
Boken handlar om virus. Och de människor som jobbar med virus.
Det är en otroligt spännande, läskig, intressant, blodig och fängslande historia. Och som sagt, helt sann.
Du får lära dig – långt mer än vad du kanske vill – om så kallade filovirus. De lite ”snällare” som HIV (som dödar långsamt), men framför allt om dess elakare syskon som Marburg och Ebola Sudan och Ebola Zaire.
Den andra delen av boken handlar om Ebola Reston. Ett nytt virus som dök upp i Reston, USA 1989. Det blev en blodig historia.
Läs boken, och du kommer att se världen med hel nya ögon.
"…men de flesta är små, mycket små, mycket små."