Har ägnat ett par dagar åt att städa bokhyllorna. Då hittar man ju en massa gamla favoriter och jag inser att jag nog skulle klara mig livet ut på de böcker jag har...

En favorit, som jag läste ut i morse, är "Pälsjägare vid ryska gränsen" av Arvid Ternemo (Bokförlaget Settern 1991).

Jag läser denna bok en gång om året, och den är lika bra varje gång! Det är historien om den fattige torparen Mikko som försöker försörja sin familj, trots dåliga odds. Året är 1919. 

"Men Sirkka bara grät rakt ut, då Mikko plockade upp ett helt kilo margarin, russin och ljus. Att man kunde få sådana skatter för några usla skinn och några ripor."

Visst, det här kanske inte är i "Nobelprisklass", men det slår an en ton som är svårt att värja sig emot. Det ger också en ganska bra bild över hur värdefullt skinn av räv, lo, mård och varg var och ger en historisk tillbakablick som kan vara bra att  komma ihåg – nu i vargjaktstider.